Är den svenska skolan till för alla? Får nyfikna och vetgiriga barn det stöd och den stimulans som de har rätt att förvänta sig eller är skolan till för de elever som är ordentliga och flitiga men inte krävande? I avhandling ”Studiesituationen för elever med särskilda matematiska förmågor” från Linnéuniversitetet ligger fokus på barn och ungdomar som ofta förvånar och fascinerar sin omgivning – elever med exceptionell fallenhet för matematik. De är sinsemellan olika, lika olika som alla andra individer i samhället, men de har ett gemensamt: intresse för matematik och att få syssla med matematiska aktiviteter.
Särskild matematisk förmåga definieras i studien som ett komplex av olika förmågor som alla kan vara mer eller mindre uttalade hos en individ. Studien baseras på tio fallstudier av elever i åldrarna 6-19 år. Sex av studierna är longitudinella (tre till sex år). För att validera resultaten av fallstudierna genomfördes två enkätstudier. En där 180 lärare, från förskola till årskurs 9, fick svara på frågor om sin egen matematikundervisning och personliga erfarenhet av att identifiera och stödja begåvade elever. Den andra riktad till 284 matematikutvecklare, lärare som har som uppgift att utveckla matematikundervisningen i sina hemkommuner, som fick svara på frågor om de i deras kommun eller lokalt på skolan har någon handlingsplan för att bemöta/ta hand om elever med särskilda förmågor i matematik.
Resultaten av studien visar att matematiska förmågor kan ta sig många uttryck hos denna grupp elever och att deras behov av pedagogiskt stöd är stort. Studien pekar på vikten av de klassrumsnormer som påverkar samspelet mellan lärare och elev(er), sociala normer såväl som sociomatematiska, d.v.s. normer specifika för ämnet matematik. De senare ställer höga krav på lärarnas matematiska kunskap och kompetens. Fördelarna med tidiga insatser, en stödjande och stimulerande miljö samt att ge eleverna mer utmanande uppgifter diskuteras också.
Follow